Mellan åren 2000 och 2008 minskade antalet brandstationer från 750 till 710, under samma period minskade samtidigt personalen med tiondel. Och signaler som har kommit är att ”ytterligare neddragningar i kommunernas beredskap är att vänta” Vidare beskrivs att den kommunala räddningstjänsten är en allt svagare länk i olycks- och krishanteringen.
Problem att rekrytera deltidsbrandmän ligger dessutom som lök på laxen. För att vara deltidsbrandman ska man både bo och jobba så pass nära stationen att den första brandbilen är i väg max fem minuter efter larmet. I dessa tider där fler och fler arbetspendlar har räddningstjänsten svårt att hitta personer som bor i orten nära brandstation och som uppfyller kraven som brandman och framför allt vill jobba som brandman.
Lägger man dessutom ned eller reducerar är det jättesvårt att bygga upp och återställa deltidsstationen igen. För vissa orter har man redan förorsakat i princip oreparabel skada på sin egen räddningstjänst.
Brandkåren fixar allt har tidigare varit ett mantra men den tiden är förbi nu efter en längre tids besparingar. Vi är framme vid en punkt där det innebär konsekvenser för tredje man, samhället och framför allt brandmannens arbetsmiljö.
Det alternativ som återstår är att anställa deltidsbrandmännen som heltidsbrandmän, har man då råd att anställa heltid? Ja, om riskbilden ser sån ut handlar det faktiskt inte om råd, utan att göra om lagen ska vara lika för alla.
Det enda som är positivt i detta är att MSB nu har konstaterat det som BRF gjorde redan för 15 år sedan. När SKL och Pacta sitter och ser på när deltidsbrandmän tvingas sluta på grund av A-kasseregler och dessutom inte vill betala den lön som Sveriges brandmän är värda så får man det man förtjänar. Vi kräver ett stopp för nedmonteringen av Svensk räddningstjänst på både hel och deltid.